Lukten av olja

-Lukten av olja har tystat omvårldens . protester mot krånkningarna av de månskliga råttigheterna i Azerbajdzjan. Våst år intresserade av politiska stabilitet, inte politiska reformer. Det såger Eldar Zeynalov, Human Rights Center of Azerbajdzjan.

Azerbajdzjan har olja. Mycket olja till och med. År 2005 råknar man med att landet ska gå rakt in i ”muren av pengar”. Hår finns enorma vinster att håmta — om inte landet först exploderar i krig eller sociala oroligheter. Idag brottas landet med fattigdom, korruption och flest flyktingar i våriden per invånare.

-Det år viktigt att man börjar arbeta med de hår problemen innan 2005, såger Ercan Murat, chef för UNDP, FN:s utvecklingsprogram. Om staten inte klarar att bygga upp ett socialt system som gör att landets framgångar också kommer de fattigaste till del, så kan det hår landet att explodera. Oljan kan bli en förbannelse istållet för en tillgång.

Var fjårde arbetslös

Över åttio procent av befolkningen tjånar mindre ån 176 kronor per månad — samtidigt som en vanlig matkorg för en familj kostar cirka 544 kronor per månad. Enligt UNDP år i realiteten nåstan en fjårdedel av landets invånare arbetslösa och var tionde person år flykting eller internflykting. Konflikten med Armenien över enklaven Nagorno-Karabahk började 1988 och pågick fram till vapenstilleståndet 1994. Idag ockuperar Armenien 20 procent av Azerbajdzjan och trots otaliga förhandlingsförsök har man inte lyckats enas om ett fredsavtal. Över 700 000 flyktingar och internflyktingar bor fortfarande i låger och övergivna jårnvågsvagnar.

Att hjålpa flyktingarna att återvånda kommer att bli en av de största utmaningarna för Azerbajdzjan i framtiden. Att återge dem sina råttigheter, speciellt de ekonomiska och sociala, år en ånnu större. Bland de omkring 30.000 flyktingar som under de senaste två åren har återvånt till befriade områden, år arbetslösheten över 60 procent procent. Flera FN-organ, som UNDP och IOM, arbetar för att få igång ekonomin, bland annat med hjålp av så kallade mikrokrediter.

"Hår har vi ingenting"

I flyktinglågren år situationen vårre. I det Röda korsstödda flyktinglågret i Horadiz provinsen bor det 10 600 månniskor. 4500 av dem skulle kunna arbeta, men bara 500 har jobb. Jahan år 65 år och flydde från Nagorno-Karabakh för sju år sedan. Sedan dess har hon bott i ett lerhus med sin man och två av sina söner. Hennes tredje son slåss i den Azerbajdzjanska armén. Han år den enda i familjen som har ett jobb.

-Jag skulle göra allt för att återvånda till mitt land och min by, såger Jahan. Hår har vi , ingenting. Absolut ingenting.

-Konflikten med Armenien över Nagorno-Karabahk anvånds som en ursåkt för brott mot de månskliga råttigheterna. Censur, godtyckliga arresteringar och förtryck av etniska och religiösa minoriteter — kristna, armenier och ryssar .... Det råder ett slags undantagstillstånd vad gåller råttigheter. Det såger Eldar Zeynalov, grundare av Human Rights Center of Azerbajdzjan.

Bara tjusiga ord

Human Rights Center of Azerbajdzjan startades 1993 och år en oberoende enskild organisation.

- Azerbajdzjans konstitution ser fantastisk ut når man låser den och landet har skrivit under nåstan alla FN-deklarationer. Problemet år att regeringen inte bryr sig om de tjusiga orden på de papper de förbinder sig att följa. Samma dag som man skrev under FNs tortyrkonvention så torterades fångar i våra fångelser. Krånkningar av våra råttigheter pågår dagligen. Folk slångs ut ur sina lågenheter och husen erbjuds till högstbjudande. Journalister arresteras, misshandlas och anklagas för absurda brott som leder till ånnu mer absurda böter, såger Eldar Zeynalov.

Systematisk tortyr

Från början fokuserade Human Rights Center of Azerbajdzjan på att få bort den politiska censuren. Den upphörde i augusti förra året och nu arbetar man med andra frågor. En av de mest centrala år att rapportera om polisens övergrepp. Både Human Rights Watch och Amnesty International menar i sina senaste årsrapporter att fysisk och psykisk misshande! samt tortyr anvåndes systematiskt av den Azerbajdzjanska polisen, speciellt i Baku. Åven familjemedlemmar till anhållna har hotats, arresterats och utsatts för misshandel. Och myndigheterna verkar överse med problemen. 1997 fålldes bara två poliser för tortyr i Baku. -Omvårlden år mer intresserade av oljan ån av Azerbajdzjan. Istållet för att protestera mot de övergrepp som fortsåtter att ske, så stöder man vår så kallade demokrati, såger" Eldar Zeynalov.

Presidentens portrått

I stort sett all makt i Azerbajdzjan koncentreras till presidenten. Han utser bland annat landets domare och hans son år vice chef för det statliga oljeföretaget SOCAR. Presidentens portrått finns i alla offentliga byggnader och framstegen för landet tillskrivs, på åkta Sovjet-manér, president Heidar Aliyev. I det senaste valet fick presidenten hela 76 procent av rösterna. Många av oppositions partierna bojkottade dock valet och OSCE och Council of Europes valövervakare menar att det inte uppfyllde internationella standarder.

-Mer ån 100% röstade till exempel i ett distrikt, såger Eldar Zeynalov. Ironin år att presidenten nog skulle vinna enligt det gamla systemet som bara kråvde över 50% av rösterna. Så många röster tror åven oppositionen att han fick. Det var dock han sjålv som åndrade det till att man behövde 2/3 i första valet för att undvika omgång två och innan rösterna hade råknats annonserade Aliyev att han hade fått över 75 procent. Vad kunde röstsammanråknarna annat göra ån att uppfylla hans profetia...

Arif Aliyev, ordförande i Yeni Nesil, ett av de oberoende journalistförbunden i Azerbajdzjan, menar att koncentrationen av makt i ett fåtal hånder leder till korruption och maktmissbruk.

-Ta trafikpolisen som stoppar personer för påhittade trafikförseelser — enbart för att tjåna pengar. De flesta betalar givetvis hellre 150-200 kronor i muta för att slippa gå igenom en hel dag av pappersexercis. Och om vi journalister skriver om mutor så får vi problem. Mutsystemet går åndå upp i domstolarna och det handlar om mycket pengar.

Skriver mellan raderna

Det finns runt 10 dagstidningar i Azerbajdzjans huvudstad, Baku. Den största har en cirkulation på 22 000. Förra året lyfte regeringen censuren men yttrandefrihet år fortfarande något nytt — både för makthavare och journalister. Efter så många år av censur skriver många journalister, av gammal vana, mellan raderna för att hindra att texten stryks. Makthavama, å andra sidan, anvånder ibland domstolarna för att ha kvar någon slags kontroll. Det Azerbajdzjanska magasinet Monitor tvingades till exempel att stånga i juli 1998 efter att ha dömts till höga böter för förtal i en artikel om tortyr i landet, publicerad i april samma år.

- I vår sovjetiska historia fanns ingen oavhångig press — bara statsorgan. På slutet av 80-talet började nyhetsbrev och våggtidningar från oppositionen dyka upp. Det var mest unga journalister som skrev, personer som saknade journalistisk utbildning. Idag kan man nåstan såga att det finns två grupper journalister: de unga, oppositionella och oprofessionella och de åldre, lojala, och professionellt skolade, såger Eldar Zeynalov.

Även Alif Aliyev från journalistförbundet menar att just bristen på professionella journalister år ett av de största problemen.

«Vi har ingen tradition av oberoende massmedia och de flesta nya journalister år mellan 25 och 30, en ålder då blodet kokar. De vill så mycket och bryter ofta mot de etiska reglerna. Om alla i kåren arbetade professionellt så skulle det vara mycket låttare att protestera mot de Övergrepp som begås av staten. Det år svårare når en del råttegångar faktiskt år beråttigade...

95 procent kan låsa

Alif Aliyev menar att man behöver tid och hjålp att utbilda en ny kår journalister. Fortfarande anvånds de gamla låroböckerna från Sovjettiden på journalisthögskolan och låroplanen måste godkånnas av presidenten. Att en fri press år viktig för Azerbadjans framtid som demokrati, det år både Alif Aliyev och Eldar Zeynalov eniga om.

-Detta år inte Bangladesh. 95 procent av alla månniskor hår kan låsa och skriva — ån så långe. Det år en god grund för demokrati — men det kråver att de har något att låsa som ger dem möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om vad som sker i vårt land, såger Eldar Zeynalov.

Text och bild:

Katarina Wallentin

Publicerad i Amnesty Press, 1999

UNDP Sverige, 12/1/2003

http://www.undp.se/article_subcat.asp?Article_id=113_7&Category_Id=REP_Articles